Byta till vinylomslaget
Byta till cdomslaget
Byta till digitalomslaget
Katalognummeret till CDen är BOBHUND005 och vinylen är MARSE012.
Det överexponerade gömstället
Detta albumet blev utgiven på cd, 12-tums vinyl och digitalt den 16.mars 2011. Vinylen blev tryckt i 555 ex. Klick här för att läsa pressreleasen.
Köp skivan på CD i vår webshop!
Nedförslutning nu. Försluten bil med barnsäkra dörrar. Vi har packat hela natten. Nu är huset tomt och lämnat. Står där olåst, utblåst. Askgrå oktobermorgon gryr över bebyggda områden. Obemannade tanks överallt.
Vi är i framtiden igen. Vad tror du att det hände sen? Både vanliga och västerländska är vi, så det måste få ett lyckligt slut. Vi älskar ju ändå varandra. Svälj den sista burkölen och håll min hand i förarsätet.
Röken efter flygplanen indelar himlen i körfält. Rymden krymper till annonsutrymme och cirkulationsplats. Vi känner oss förrådda, men för rädda för att bjuda motstånd. Jag kan vara väjningspliktens sista vän.
Urnan med labradorens aska är hårt fastspänd i baksätet bland soppåsar, lokaltidningstravar och annat farligt gods. Anropen ur bilradion blandas med kommandon: AVVAKTA – STANNA – SLÄPP – GRIP – DUCKA – SPRING. Påbuden blir allt svårare att skilja från förbuden.
Jag är så rädd för tätortstillväxten, du är så rädd för hemfridsbrott. På debattkanalen är de överens om att motsatser är synonymt med motsättningar. Vi har lärt vår son hantera eldstål och fällkniv. Världen som vi känner den är nästan slut.
Min bil är en projektil – men hjälper det när rummet kröker världen till rondell? Nu går det runt för mig. Körriktningsvisarna slår som metronomer, dirrande pilar på gul bakgrund. Nya ortnamn blippar fram på avståndstavlorna.
De senaste månaderna har nyhetssändningarna börjat utelämna väderleksrapporten, men vår son i lastutrymmet ruskar plåtsjok som på skolteatern. Låtsasåskan dånar. Låt zombierna komma bara, låt dem komma.
Vi är i framtiden igen. Vad tror du att det hände sen? Både vanliga och västerländska är vi, så det måste få ett lyckligt slut. Vi älskar ju ändå varandra. Svälj den sista burkölen och håll min hand i förarsätet.
Röken efter flygplanen indelar himlen i körfält. Rymden krymper till annonsutrymme och cirkulationsplats. Vi känner oss förrådda, men för rädda för att bjuda motstånd. Jag kan vara väjningspliktens sista vän.
Urnan med labradorens aska är hårt fastspänd i baksätet bland soppåsar, lokaltidningstravar och annat farligt gods. Anropen ur bilradion blandas med kommandon: AVVAKTA – STANNA – SLÄPP – GRIP – DUCKA – SPRING. Påbuden blir allt svårare att skilja från förbuden.
Jag är så rädd för tätortstillväxten, du är så rädd för hemfridsbrott. På debattkanalen är de överens om att motsatser är synonymt med motsättningar. Vi har lärt vår son hantera eldstål och fällkniv. Världen som vi känner den är nästan slut.
Min bil är en projektil – men hjälper det när rummet kröker världen till rondell? Nu går det runt för mig. Körriktningsvisarna slår som metronomer, dirrande pilar på gul bakgrund. Nya ortnamn blippar fram på avståndstavlorna.
De senaste månaderna har nyhetssändningarna börjat utelämna väderleksrapporten, men vår son i lastutrymmet ruskar plåtsjok som på skolteatern. Låtsasåskan dånar. Låt zombierna komma bara, låt dem komma.
